Kärleksdikt på beställning?

Det är fascinerande med vad man anser sig klara av och inte. Som bekant ska Victoria och Daniel (behöver jag ens säga några titlar eller efternamn?) gifta sig till sommaren. Då har, enligt många århundradens, för att inte säga årtusendens, tradition, ett antal poeter tillfrågats om att bidra med kärleksdikter. En snabb internetsökning (eftersom mitt minne sviker) ger mig till exempel ”Dikt till en brudgum” som ska ha skrivits till kung Shu-sin i Sumerien för sådär fyra tusen år sedan, enligt boken The Goddess and the God: A Synthesis av Lorie Odegaard.

Ett antal poeter har nu, i Sverige av idag, tackat nej, närmare bestämt (hävdar DN) två tredjedelar av de tillfrågade. De som svarar nej på DN:s sida argumenterar oftare än inte med att de (eller frun, som i en viss Görans fall) är republikaner. Jag skulle gärna vilja veta motsvarande information från till exempel Henrik VIII:s första bröllop, eller varför inte när Kleopatra gifte sig en gång i tiden, eller Shu-sins exempel ovan. För att fenomenet alltid funnits, så länge vi haft hövdingar och kungliga familjer, är klart, även om det förr oftare var en viss poet som fick skriva allt kungahuset behövde. På svenska kallas den personen för hovpoet, på engelska Poet Laureate (ja, ofta med versaler!), d.v.s. lagerkrönt diktare. När prins Charles skulle gifta sig med sin Camilla för några år sedan, så blev det debatt i brittiska tidningar liknande den nuvarande i DN, se t.ex. the Telegraphs artikel här.

Men åter till vad man kan åta sig. Som översättare händer det emellanåt (ja, även efter 9 års erfarenhet) att man får ett uppdrag som man direkt ser att man inte kan göra. Då säger man nästan som exempelvis Magnus William-Olsson i DN:s enkät: ”nej, det går inte på beställning”. Men ibland ser det först ut som om det är något man klarar, vid en snabb genomläsning, och så säger man ja till det. När man sedan sitter där, mitt i det hela och inser att nej, det här är inte alls sådant jag är bra på, vad gör man då? Jo, som översättare kan man ta till sitt nätverk. Precis som Driftig.nu är ett nätverk för kvinnliga företagare i allmänhet, är till exempel SFÖ, Sveriges Facköversättarförening, ett nätverk för facköversättare i allmänhet. Det finns en e-postlista som man då kan ansluta sig till och där hittar vi alla experter ni kan tänka er. Senast var det en som fick hjälp med instrumentdelar, en annan gång har jag själv fått hjälp att tolka en nederländsk läkarsekreterares skrivfel. Så allt verkar kunna lösas med hjälp av nätverk. Sedan kan man ju be någon som kan ämnet att granska det hela i efterhand, om tid och pengar finns till det.

Nu blir det ju ett litet nätverk med diktare som väl skriver kärleksdikter till brudparet, trots allt, men reaktionerna var intressanta, ur ett historiskt perspektiv inte minst.

Lämna en kommentar

Under Lösa boliner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s