Våndan före översättning – om Ahmoud Mahmouds ”Sort land”

Före jul 2015 blev jag kontaktad av Lindelöws förlag om att översätta en bok åt dem. Först pratade vi om en annan bok, men sedan landade det i Ahmad Mahmouds Sort land, utgiven på People’s press i Danmark under 2015. Snabbt läste jag igenom Lars Åbergs intervju med författaren, som publicerades i Göteborgs-Posten den 28 november. Det lät som en intressant bok, så jag skrev avtal med förlaget om att översätta den.

Nu har jag läst boken själv, och känner mig fundersam. Det är lätt att se att Ahmad Mahmoud vill det bästa för alla, han vill med sin bok öppna ögonen på både samhällsrepresentanter och vanliga medborgare, oavsett var de och deras föräldrar är födda. Han är mer än trött på sin uppväxt och den livsstil hans föräldrar vidarebefordrade till sina barn och barnbarn, han är glad över att han lyckades ta sig därifrån och skaffa sig både egna vänner och ett jobb – han skriver själv att syftet med boken är att visa andra att det går; kunde han, kan andra också.

På ett enda ställe i bokens sista halva nämner han det jag tycker mig se långt tidigare: att en del i det hela är vilken social klass hans familj hamnar i. De hamnar längst ner.

Billigare översättning!

Du som köper in översättningar, sällan eller ofta, vill säkert ha dem så billigt det går utan att förlora i kvalitet. Här presenteras tips – från boken Översättningsvänlig Layout av Nils-Erik Lindström – på vad du som kund kan göra för att få det billigare, och därtill en gladare översättare som kommer att tycka att du är världens bästa kund!

Alla tips passar inte alla översättningsköpare, men till exempel ”Om du inte har ett digitalt original kommer det att bli dyrare för dig att få det översatt.” gäller över lag.

Tips 2 är att vända dig till ett ”översättningsbolag”. Med det skulle jag mena en yrkesöversättare, som lever på att översätta, till skillnad från till exempel en student eller en (heltids-)språklärare.

Tips 4, ”Om texten är av slaget instruktioner ska ni kräva att översättaren använder ett CAT-verktyg.” kan vara totalt obegriplig för många, men med det menas att översättaren bör ha ett verktyg för att kunna hantera konsekvens i texten, till exempel för särskilda termer och återkommande rubriker.

I Tips 10 står ”Om du jobbar som beställare av översättningar ska du avtala att ditt företag har rätt till översättningsminnena som skapas i och med att dokumenten översätts och begära att få dem levererade till dig.”, vilket kanske är gallimatias för dig. Det är också aningen kontroversiellt, eftersom en översättare vill ha upphovsrätt till sin översättning. För en översättare som är anställd gäller upphovsrätten företaget som hen är anställd hos, så långt är det riktigt, men en översättare som är egenföretagare har faktiskt rätt till sin översättning. Däremot är det viktigt att inte mellanhanden (till exempel en översättningsbyrå som hjälper dig med att låta översätta en text till flera språk) kräver någon upphovsrätt till texten, vilket faktiskt förekommer i enstaka fall.

I Tips 13 föreslås vissa särskilda datorprogram. Dessa är för översättaren ofta irrelevant, medan det är viktigt vilket format (tille xempel .doc, .xls, .mif eller .ttx) ditt datorprogram kan spotta ur sig. Fråga översättaren vad hen kan hantera för format!

Vill du sedan köpa hela boken i stället för att läsa den på skärmen, kan den köpas här.

Om avtal, upphandlingar och översätteri

Det är fascinerande hur något som påstods skola förenkla och spara pengar kan förstöra så mycket. EU:S syfte med att ordna till föreskrifter och direktiv om upphandlingar var ju att dels förenkla och dels spara pengar åt skattebetalarna. Det är ju en fin tanke.
Problemet är bara att det inte fungerar. Reglerna har blivit så snåriga att många företag som svarar på upphandlingar hittar kryphål som gör att de sedan ”misshandlar” sina underleverantörer. De lämnar tokbilliga bud, men den som i praktiken ska utföra jobbet får antingen sänkt ersättning eller måste jobba mer för samma ersättning (vilket gör att vi betalar mindre i skatt, så där förlorade vi skattepengar!). Här kommer min historia.

För ett år sedan, lite drygt, kom det e-brev från såväl befintliga uppdragsgivare som helt okända översättningsbyråer, som alla tänkte lämna in anbud på översättning av texter från EU-parlamentet till svenska. Vi som arbetat med detta ett tag är ju förstås eftertraktade, så ”alla” ville ju ha med ens namn på sin lista. Det är nämligen så att de översättare som står på listan är de enda som får användas, om jag har förstått det rätt. De uppdragsgivare jag inte arbetat med tidigare fick jag ju förhandla om pris med. Så för några månader sedan blev det klart vilket företag som vunnit upphandlingen, och tyvärr blev det inte de som har haft uppdraget de senaste åren, utan ett annat företag, som inte gjort detta till svenska tidigare, och som ligger i Finland. Nu kom det plötsligt e-brev från dem om att det skulle tillämpas rabatter! Inom översättarvärlden finns det mjukvara som kan användas för att hålla ordning så att vi inte missar några meningar och så att vi kan se hur vi har översatt texter tidigare utan att behöva leta igenom hela datorn. Vissa saker i dessa mjukvaror händer det att vi tillfrågas om att ge rabatt för, men inte på den nivå som detta företag ville, det var helt otroliga siffror. Dessutom skickade de ett tiosidigt kontrakt som alla skulle skriva på. Problemet var dock inte bara ett med detta, utan flera. En sak var att de själva bröt mot reglerna för upphovsrätt som stod i upphandlingsunderlget, en annan att kontraktet tydligt var anpassat för anställda, inte för frilansare och än mindre för ekonomiska föreningar och aktiebolag. När jag och några kollegor påpekade detta, blev det kalla handen, här skulle inte en stavelse ändras (förutom rena stavfel, som det också innehöll).

Så, vad göra?

Jag har skickat e-brev till en svensk EU-parlamentariker om det hela och jag har vägrat att skriva på avtalet. Några andra kollegor har också vägrat, trots att vi skrev på den där listan för ett år sedan, så det ska bli intressant att se hur det här går – såvitt jag vet måste de ju använda oss åtminstone en gång. Lyckligtvis utgjorde dessa texter bara 10 till 15 % av min inkomst, så jag ska väl klara mig utan dem, men det känns frustrerande att det alls får gå till så här. Vår branschorganisation kan ju inte mycket göra heller, eftersom företaget har säte i Finland, men vi kanske får kontakta våra kollegor där.

Dagens ord: ‘ugna’

Svenskan är fantastisk på att skapa nya verb. Inte enastående, men ändå fantastisk. Dagens ord blir därför att ‘ugna’. Det innebär att man lägger in något i ugnen som normalt sett inte brukar läggas in där, för att till exempel laga det. Exemplet är taget från en internetforum där en person lagt in moderkortet från sin dator i ugnen och på så vis fått det att fungera igen. En annan person hade gjort på samma sätt med delar från en spelkonsol.

Ordet ska alltså absolut skiljas från att ‘baka’, då man lägger in saker som mer normalt läggs i ugn, som degar, kaksmet eller rentav keramik.