Högtider och helgdagar

Ja, jag vet. Det är uselt med uppdateringar här. Inspirationen har väl gömt sig undan regnet i vinter.

Det är lustigt hur namnen på våra högtider varierar i fråga om ursprung.

För påsken har vi tagit ett hebreiskt (eller ännu äldre) ord, medan engelskan har kvar det lokala Easter, vars ursprung betyder såväl solsken, eller ljus, som öster. Solen är onekligen på väg tillbaks, det märks inte minst på att det är lättare att faktiskt gå upp tidigt utan att klaga!
Äggen vi ska äta till påsk har dock sitt namn från just fåglarna, sannolikt. Ordet är, tycks det, släkt med latinets ‘avis’ och formen oval.

Pingsten har vi tagit ett grekiskt uttryck för, det är den femtionde dagen efter påsk, och namnet kommer av ordet för femtionde. På tjeckiska heter det däremot letnice (vilket har med sommaren att göra) och på finska helluntai (lånat från svenskans ”helgdag” i äldre form), och på isländska är pingstdagen ”hvítasunnudagur”, vita söndagen (ett namn som återfinns i engelskans Whitsunday).

Vid midsommar firar många kristna länder Johannes Döparens dag, vilket vi utanför kyrkorna helt bortser ifrån denna helg. ”Midsommar” är ju helt enkelt mitt i sommaren, som ”midvinter” är mitt i vintern.

Julens etymologiska ursprung är ännu inte klarlagt (!), men det finns teorier om en ”inälvsfest”, och givetvis hänger det ju ihop med vintersolståndet. Engelskan har valt att behålla det numera lite högtidliga ”Yuletide” även om kristusmässan är det vanligare ordet. Flera språk kallar julen bara för ”storhelgen” eller ”födelsedagen”, efter Jesus påstådda födelse då.

Nyår firas bland annat i slaviska länder som Sylvester, vilket vi ju har i ”Sylvesterloppet” här hemmavid också. Namnet kommer från en påve, Silvester I, som dog 31 december år 335.