Det är fascinerande hur något som påstods skola förenkla och spara pengar kan förstöra så mycket. EU:S syfte med att ordna till föreskrifter och direktiv om upphandlingar var ju att dels förenkla och dels spara pengar åt skattebetalarna. Det är ju en fin tanke.
Problemet är bara att det inte fungerar. Reglerna har blivit så snåriga att många företag som svarar på upphandlingar hittar kryphål som gör att de sedan ”misshandlar” sina underleverantörer. De lämnar tokbilliga bud, men den som i praktiken ska utföra jobbet får antingen sänkt ersättning eller måste jobba mer för samma ersättning (vilket gör att vi betalar mindre i skatt, så där förlorade vi skattepengar!). Här kommer min historia.
För ett år sedan, lite drygt, kom det e-brev från såväl befintliga uppdragsgivare som helt okända översättningsbyråer, som alla tänkte lämna in anbud på översättning av texter från EU-parlamentet till svenska. Vi som arbetat med detta ett tag är ju förstås eftertraktade, så ”alla” ville ju ha med ens namn på sin lista. Det är nämligen så att de översättare som står på listan är de enda som får användas, om jag har förstått det rätt. De uppdragsgivare jag inte arbetat med tidigare fick jag ju förhandla om pris med. Så för några månader sedan blev det klart vilket företag som vunnit upphandlingen, och tyvärr blev det inte de som har haft uppdraget de senaste åren, utan ett annat företag, som inte gjort detta till svenska tidigare, och som ligger i Finland. Nu kom det plötsligt e-brev från dem om att det skulle tillämpas rabatter! Inom översättarvärlden finns det mjukvara som kan användas för att hålla ordning så att vi inte missar några meningar och så att vi kan se hur vi har översatt texter tidigare utan att behöva leta igenom hela datorn. Vissa saker i dessa mjukvaror händer det att vi tillfrågas om att ge rabatt för, men inte på den nivå som detta företag ville, det var helt otroliga siffror. Dessutom skickade de ett tiosidigt kontrakt som alla skulle skriva på. Problemet var dock inte bara ett med detta, utan flera. En sak var att de själva bröt mot reglerna för upphovsrätt som stod i upphandlingsunderlget, en annan att kontraktet tydligt var anpassat för anställda, inte för frilansare och än mindre för ekonomiska föreningar och aktiebolag. När jag och några kollegor påpekade detta, blev det kalla handen, här skulle inte en stavelse ändras (förutom rena stavfel, som det också innehöll).
Så, vad göra?
Jag har skickat e-brev till en svensk EU-parlamentariker om det hela och jag har vägrat att skriva på avtalet. Några andra kollegor har också vägrat, trots att vi skrev på den där listan för ett år sedan, så det ska bli intressant att se hur det här går – såvitt jag vet måste de ju använda oss åtminstone en gång. Lyckligtvis utgjorde dessa texter bara 10 till 15 % av min inkomst, så jag ska väl klara mig utan dem, men det känns frustrerande att det alls får gå till så här. Vår branschorganisation kan ju inte mycket göra heller, eftersom företaget har säte i Finland, men vi kanske får kontakta våra kollegor där.
En översättares funderingar 